marievikshyllan

Att diskutera politik och ekonomi känns som en mycket central punkt här på hyllan. Vi fungerar ju precis som de flesta medelsvenssons, vi har åsikter som vi under en fika kan sitta och dryfta. Vi diskuterade Juholt-affären och kom fram till att en av hyllans medlemmars vovve var precis lik honom. Lite veckans dubbelgångare, om vi hade haft en sådan inriktning på vår blogg, vilket vi inte har. Idag så var det åter igen fokus på EU-länders ekonomiska situation och Kinas intressanta möjliga involvering. Då kom förslaget upp att ”borde man inte göra Lyxfällan av detta?” Och varför inte?! Nästa steg för Charlie och Mathias (de efterföljande programledarna vet man ju inte vad de heter). Tänk att de reser till Berlusconi-land och säger åt mannen att:

”Du kan ju inte bara köpa hårläggningsvätska och brun-utan-sol för hela stadskassan?! Hur tänkte du här? Italien är ju ett soligt land, det är ju bara att gå ut och sätta sig?” – Charlie

”Och då kan du spana på tjejer helt gratis utan att behöva bjuda in dem på lyxiga fester där pengar som skulle gått till sjukvården, går till fransk champagne.” – Mathias

”Men det är ju helt onödigt med fransk champagne när man kan dricka italiensk prosecco.” – Charlie

”Och alla dessa skönhetskrämer som du använder? Det räcker ju att du nyttjar olivolja för att få samma oljiga effekt.” – Mathias

”Ta förresten Extra Virgin olivolja! Då får du ju samma placeboeffekt som av att använda alla dina föryngringskurer. Och så mycket billigare. Italienska stadskassan skulle ju gå med vinst bara genom den besparingen.” – Charlie

Vi väntar med spänning på om TV3 är intresserade av vårt förslag. Under tiden så konstaterar vi att det är fredag idag. Men idag så är vädret inte i kategorin ”Fint väder”. Teorin fortsätter dock, för en fluga gör ju ingen sommar.

Solen strålar över Marievik, denna fredag, vilket gör att teorin om fint väder på fredagarna håller i sig.

Annars så märks det att viken börjar gå i höstskrud. Tantoberget börjar skifta i rött och orange och marinan har blivit av med en del småbåtar som gått i ide. Men det har även kommit till två stora båtar till marinan. Den ena verkar vara en husbåt, frågan är om den andra är det med? Stor är den i alla fall.

Vilka som huserar på dessa två är ännu ovisst, men vi håller utkik.

Denna onsdag så noterar vi att mycket har hänt. Och till viss del så handlar det om försvinnande.

Försvinnande 1: Grushögen försvinner allt mer. Lastbilarna hämtar och åker. Ingen nyhet men ack så svårsmält.

Försvinnande 2: Äntligen så har man ansat de pilträd som står på promenaddäcket. Det var verkligen på tiden!! Inte nog med att promenaden till hälften har varit avspärrad för husbygget så att man har fått zickzacka sig fram mellan träden, grenarna har hängt så lågt ner så att man antingen har fått ducka eller dansa limbo (få väljer det senare alternativet utan satsat på att vika sig dubbla). Men döm om förvåning när lunchpromenaden kunde ske utan den obligatoriska hinderbanan! Nu är det fri passage hur lätt som helst.

Försvinnande 3: Sker på andra sidan viken, mitt emot den försvinnande grushögen. Det är lite omvänt, nämligen grus kommer och försvinner! Nu vet vi självfallet vart gruset tar vägen, så var lugna. Först, gruset är till för vintern. När det är snorhalt och uschligt, då hämtas det sand ur Tantoberget. Men för att rusta sig inför detta så skeppas grus dit, via båtar, nu på hösten. Gruset lossas på lastbilar som kör upp till toppen av berget och tippar ner det. Sen på vintern så kommer lastbilar igen, kör nu in i berget, nedtill, och lastar grus. Man kan säga att det är Söders timglas så förstår ni förmodligen konceptet. Vi konstaterar att det kommer ta lång tid innan påfyllningen är klar, vilket glädjer oss: ytterligare samtalsämne här på hyllan.

Båtar kommer, lastbilar går.

Gruset lossas och berget får.

Under denna ruskdag så har det lyst en flitens lampa borta vid grushögen. En stor, aktiv lampa, må vi säga. Lastbilar har i en strid ström kommit, lastats och kört iväg det som en gång var ett hus innehållandes berusningsdrycker av olika härkomst.

Tyvärr meddelar vi att högen snart sällat sig till annan jordmån. Vi hoppas innerligt att de små kornen slipper pinoas, stampas och maltas ner till en mustig sörja och därefter sorteras ut för lagring i egna små högar i väntan på mognare tider. Vi på hyllan hoppas att alla åter får samlas för att torna upp sig till absoluta nivåer igen.

Vissa orter uppkommer oftare till diskussion än andra. Just nu finns det en vurm för Säffle då två på hyllan har rötter hit. Men vad är viktigt att veta om Säffle?

Säffle är en tätort i Värmland. Orten ligger vid Byälven, som förbinder Glafsfjorden med Vänern, och genomkorsas av Norge/Vänerbanan och Europaväg 45 (ifall någon skulle vilja hitta dit).

Staden ligger vid Vänern och det finns forntida fynd som talar för att det har varit en boplats sedan järnåldern. Säffle började växa efter tillkomsten av Säffle kanal år 1837. 1879 kom järnvägen till Säffle och samhället blev Säffle köping 1882 och Säffle stad 1951. Det var den sista nybildningen av en stad i Sverige enligt då gällande regelverk, GRATTIS! Men, på grund av befolkningsminskning faller tätorten inte längre in under SCB:s definition av stad.

Vad kan man göra i Säffle då? Ja, enligt källor som vuxit upp i trakten så är svaret: inte mycket. Men man kan gå och titta på en hög (och som den trogne besökaren här på hyllan vet så gillar vi högar här). Det finns nämligen en hög, benämnd som vikingen Olof Trätäljas hög.

Annars så är Säffle mest känd från en sketch ur 88-öresrevyn med Hasse & Tage:

http://youtu.be/1w0l9GNi0OU

Ytterligare en medlem på hyllan har fallit in i träsket av bokcirklar. Och visst, det finns många former av bokcirklar. Allt från de seriösa ”vi har läst otroligt många poäng litteraturkunskap på en läroplats och nu måste vi ju utnyttja våra fina poäng till att djupsinnigt och intelligent diskutera genusproblematik, handlingsagerande, historiska kontexter och författarens egentliga budskap” till de lite mer ”vi läser något, diskuterar bokens innehåll men fokuserar mer på vinet och osten som bjuds till”.

Inget ont om bokcirklar (oavsett funktion), det är alltid bra att folk läser böcker och träffas i verkligheten. Det vi på hyllan eftersöker är den nya bokcirkeln. Kanske ett lite retrofokuserande? Förr i tiden fanns syjuntor (och de finns fortfarande). Men nu undrar vi varför det inte finns mekarcirklar? Inte som man hör talas om, i alla fall, en snabb kontroll bland de manliga medlemmarna gav ingen igenkänningsfaktor.

Vi har därför skissat upp lite riktlinjer för denna mekarklubb. Dess stora event ske två gånger per år och omfattar däck! Så: Av och på med vinterdäck.

Det är alltid ganska så tråkigt att göra det och det måste ju göras. Så gå ihop ett par stycken, byt däck tillsammans, grilla, drick lite gott och sedan beundra vad ni har åstadkommit. Här kan ju den fanatiske studera däckmönster och slitage, medan den lite mindre kunnige alltid kan sparka på däck (”för det brukar man alltid göra och det ser så kunnigt ut”).  Oavsett så förena nytta med nöje.

Kanske så kan man gå ihop på jobbet, ha AW och byta däck tillsammans?! Och har du ingen bil så kan man ju ändå sparka på ett däck och se kunnig ut.

Trimaranen bort, ny båt in. Inte på samma plats, utan denna vackra båt har kastat ankar i hörnet på Marievikskajen. Det känns inte helt legalt men den är vacker och ger oss här på hyllan något att spana på. Det verkar som att man håller på att förbereda en resa av något slag, proviant i form av alkoholhaltiga drycker har setts föras ombord, kanske inte för en långseglats men nog känns det som en bra start. Men annars så har den bara legat stilla här sedan i måndags.

Visst är den vacker!